Under sommarens regniga dagar har jag gjort mig skyldig till en hel del skrollande i sociala medier och jag har förundrats över vilka enorma mängder tid en del människor verkar ha. Eller möjligen, och mycket sorgligare, vilken brist på innehåll i sina liv de verkar ha.
Exempelvis så är jag med i ett antal grupper för hönsägare, där man kan få tips och inspiration gällande livet med höns. Ofta följs dock ett inlägg av en ganska hetsk debatt där besserwissrar och förståsigpåare pekar med hela pekpinnen angående utformningen av hönshus, placering av foder eller rent av anledningen till att man skaffat sina höns. Folk sågas så brutalt att till och med doktor Phil skulle tappa andan!
Detta fenomen är dock inte något unikt för hönsägare. Det förekommer vitt och brett i alla typer av forum. Människor är arga. Och ilskan måste få en kanal för att skribenten på något sätt ska få utlopp för sin frustration.
I en annan grupp diskuteras billig mat. Där antastar man en skribent som lever mycket billigt genom att ifrågasätta hur hen kan ha så tight matbudget, men ändå vara så fet? På riktigt. Varpå den antastade skribenten känner sig skyldig att redogöra för tidigare trauman i livet och vad hen äter som inte faller under rubriken ”mat” och hur dåligt hen mår över det. Vart är vi på väg?
Jag har ibland förundrats över inläggen också. Allt från ”Jag sorterar alltid om i diskmaskinen när min man har fyllt den” med tillhörande bild (oklart om det är före eller efter omsortering dock), till typen ”Jag skar mig just och håller på att förblöda, vad skulle ni ha gjort?”. Nämen låt karln plocka i som han vill och lägg i stället tiden på att undersöka vad det är du egentligen stör dig på, och om du blöder rikligt – ring för sjutton efter en ambulans, spill inte dina kanske sista minuter på att facebooka!
Men så inser jag att jag ju sitter där själv. Och skrollar. Och låter mina dyrbara minuter ticka i väg.
För visst är det underligt att vi så ofta uttrycker att vi inte har tid? Vi saknar tid att träffa vänner, träna, meditera, ta på oss ideella uppdrag och på annat sätt ta hand om oss själva, varandra och vår planet. Medan vi uppenbarligen har oceaner av tid att lägga på något som i mångt och mycket är helt
meningslöst och dessutom ofta bara är en massa hittepå?
Visst är det konstigt att vi har så svårt att prata med varandra om sådant som känns svårt att vi behöver gå till sociala medier för att spy ut vår frustration över någon stackare som försöker hålla kostnaderna nere på matkontot, men ändå inte lyckas gå ner i vikt?
Våra belöningssystem har blivit kidnappade av en hel bransch som tjänar pengar på att vi omedvetet skrollar vidare. Och så har vi tappat ett par timmar till.
Men trots att jag själv är gisslan i detta drama har jag så svårt att förstå vad som händer när människor känner att de måste uttrycka sin icke efterfrågade åsikt och skapa inbördeskrig i trådar som till en början bara varit en delad erfarenhet utan efterfrågad feedback kring de miljoner sätt man skulle kunna tolka inlägget som att skribenten är en idiot.
Jag tänker att om vi var i kontakt med hur begränsad tid vi faktiskt har här på jorden skulle vi troligen sluta skrolla i våra flöden. Vi skulle helt enkelt inte ha tid!
