Hejsan Åtvidaberg! Nu när jag skriver har vi precis haft det största snöfallet sedan jag flyttade hit 2016. Jag har absolut ingen som helst statistisk fakta för att stärka mitt påstående, men det är så det kändes. Det kom väldigt mycket snö på väldigt kort tid. Det var så vackert (För när du läser detta är det sannolikt bara snöslask kvar), men även säkert enormt jobbigt för alla som skulle ut i trafiken. 

Själv stannade jag hemma, jag hade tur och var ledig. När jag tittade ut på det sprakande vinterlandskapet så kom det över mig, nästan som en uppenbarelse; Jag ska julstäda! Det är inte december än, men nu ska det pyntas! Nu ska tomtarna fram!  

Det är inte ofta jag känner mig inspirerad till att städa i mitt eget hem, det är mer något man lägger i högen av måsten, eller i pärmen ”Jag är väl så illa tvungen”. Jag tillhör inte kategorin av städare som älskar att städa, det är något vardagligt, tidsödande och tråkigt. Men det behöver städas innan fas två kan genomföras, att ta fram julpyntet! Åh vad mysigt. Jag känner doften av glögg och pepparkakor bara vid tanken. 

Då var det ju det, att leta fram julpyntet, visade det sig. För varje år som gått har jag en känsla av att julpyntet långsamt degraderats från att vara minutiöst sorterad (i originalförpackningar, självklart) i stora lådor, till att jag numera är glad att lådan för ljusslingor, åtminstone innehåller något som lyser, t.ex. en sån där batteridriven, liten ljusstake eller kanske ett tomtebloss. Julkulorna som tidigare var sorterade efter storlek OCH färg, ligger nu huller om buller i en stor kartong. Glittriga glasänglar och tomtenissar blandade med röda pumlor och julklockor och bockar i miniatyr. 

Glittergirlangerna som man tålmodigt skulle ha lindat runt en bit kartong, när man packade ner julsakerna förra året, är nu ca 4-6 eller vem vet hur många, bitar, skarvad och hoprullad i en enda, stor glitterboll. Mitt tålamod tryter och att bara skita i allt och köpa nytt glitter känns lockande… 

Julbelysningen är iallafall ordentligt nedpackad i kartongen. Fast när jag sätter in kontakten så fungerar den inte. En eller flera av de 63 lamporna måste ha gett upp. Så nu måste jag till affärn för att kolla om de säljer den typen av lampor. Jag googlar en stund och blir en typ av lampexpert, men lyckas inte hitta vilken typ av lampa jag behöver, så jag måste hitta en tång, som jag kan bända loss en lampa för att ta med mig till butiken som referens. Idén om att skriva en julpynts-manual svävar genom huvudet. 

Efter 4 timmars kamp har inspirationen, milt sagt, falnat en gnutta. Jag ger mig dock inte trots att det känns hopplöst när man inte minns om det var jag eller den bättre hälften som gömde undan reservlamporna till adventsstakarna. Varken jag eller han minns, vare sig vem som hade ansvaret eller var de kan tänkas gömma sig. Två lysande änglar och två stjärnlampor saknas, fortfarande, eller var det bara en dröm att vi ägde sådana? Hur som haver, det jag egentligen tänkte skriva om är hur vacker vintern är och hur härlig den här perioden i vårt liv kan vara. En chans att sakta ner, stanna upp och ägna tid åt människorna vi älskar och saker vi bryr oss om…  

eller bråka med julpynt.  

God jul!