Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Jag tänker på dom stora orden som satt uppklistrade på väggen på min lågstadieskola. En så enkel mening med ett budskap så självklart. Om du vill att andra ska vara snälla mot dig, var snäll mot dom. Om du vill att andra ska respektera dig, respektera dom. Om du vill ha kärlek, ge kärlek. Så självklart. Tyvärr verkar det dock inte som att alla skolor hade dom där orden uppklistrade. Eller så satt dom där, men utan en förklaring. För det är ju inte självklart för alla. Det är ju väldigt många som inte lärt sig det budskapet, den regeln, den självklarheten. Min livsfilosofi här i livet är att om man sprider kärlek så får man kärlek tillbaka. Jag vill ha kärlek och respekt och därför ger jag kärlek och respekt. Tänk så bra det vore om alla hade fått lära sig den regeln.

Att få känna och ge kärlek är en mänsklig rättighet. Vi alla behöver känna kärlek på något sätt. Om det så är från familj, vänner, djur eller en partner. Den är lika viktig som syret vi andas. Utan kärlek är vi ingen. Och all kärlek är fin kärlek. Hur den än ser ut. Ja ni läste rätt. All kärlek är fin kärlek. Kanske finns det någon som satte kaffet i halsen nu när hen läste den meningen. För ja, tro det eller ej, det finns faktiskt fortfarande människor i vår omgivning som inte lärt sig det så självklara. Det finns fortfarande dom som inte förstår att kärleken är lika vacker, äkta och viktig oavsett om den uppstår mellan två personer med olika kön eller två personer med samma kön. Det finns dom som tror att det ena är rätt och det andra är fel. Och det är därför jag dag efter dag fortsätter tjata.

Nu i dagarna har jag fått hem min årliga leverans med flaggor. Varje år investerar jag ex antal tusenlappar i små regnbågsflaggor som jag delar ut gratis vid min studio. Det är ingen investering som resulterar i pengar på kontot men jag gör det med hoppet om att det kan leda till en bättre framtid för någon. Jag hoppas att investeringen kan ge avkastning i form av kärlek och respekt. När jag var liten såg jag inga regnbågsflaggor. Det pratades inte om allas lika värde och att det var okej att bli kär i en kille, om man var en kille. Det var något jag fick ta reda på själv och något som tog tid för mig att förstå. Det var ingen här i Valdemarsvik som då investerade i den typen av frågor. Det är därför jag gör det idag. Kanske kan mina investerade kronor och mina 1400 regnbågsflaggor, ge avkastning i form av att någon känner sig lite tryggare, lite mindre ensam, lite mer älskad. Med åren har jag hört att dessa flaggor lett till viktiga samtal, nyfikna frågor och många påminnelser om allas lika värde. För att inte tala om all glädje. Så mycket glädje dom spridit! Och om ni frågar mig så är den avkastningen tillräcklig.

På tal om glädje. Har ni tänkt på att vi som bor i Valdemarsvik bor på en glädjens plats? På en plats som ger så mycket glädje till så många. Jag tänker på alla sommarboende, turister, anhöriga som kommer ”hem och hälsar på”, på fotbollsspelarna under Liedholm-cupen och på alla festivalbesökare nu på sommaren. Jag får träffa väldigt många genom mitt jobb och den gemensamma nämnaren är nästan alltid just glädje. Glädjen man känner av att komma hit. Hit till allas vårt Valdemarsvik. Vilken ynnest det är, att vi får bo på en glädjens plats. Låt oss nu även fylla den av kärlek och respekt.

Du är fantastisk precis som du är. Och du är inte ensam.
Glöm aldrig det.
Viktor Lenper

Läs även artikeln i vårt format för mera tillgänglighet:
https://etidning.mediatrio.se/p/valdemarsviksbladet/2023-07-13/a/kronika-tankar-av-viktor/5427/1036155/41354077