Idag fick jag äntligen en stund över för att lägga mig hemma i hängmattan i trädgården. Ett av få tillfällen som det funnits tid för det den här sommaren. Jag la mig där för att reflektera över allt som hänt under dom gångna sommarmånaderna. Att pausa livet en stund och ta mig tid för reflektion är något jag med åren lärt mig är nödvändigt för att jag ska fungera. Små pauser från det höga tempot i min vardag. Det är så lätt att man bara låter livet rulla på. Utan att man stannar upp, känner efter och tänker till. Men jag har lärt mig att jag måste. Så nu gör jag det. Det är mitten på augusti och sommaren börjar gå mot sitt slut. Snart är det min tur att få njuta av lite semester och ledighet men först alltså tid för reflektion. Jag tänker tillbaka på dom förväntningar jag hade på sommaren i våras och sen scrollar jag runt i minnesbanken och inser att den överträffade nästan dom alla.

Det blev maxade dagar på jobbet med massvis av besökare. Fler än jag vågat drömma om. Och även om jag inte hunnit med många stunder i hängmattan så har jag hunnit med mycket annat roligt, somrigt och härligt mellan arbetspassen. Framförallt har jag hunnit njuta. Av vänner, familj och dom människor som får mig att må som allra bäst. Jag har fått pussas och kramas med dom. Dansat och sjungit med dom. Lyssnat till både klassisk folkmusik och modern pop. Tittat ut över öppna fält och hav. Grillat. Fiskat. Åkt båt i skärgården. Rakat av mig håret. Badat med kläderna på i Yxningen. Ätit glass. Druckit bubbel. Fyllt mitt hem med både nya och gamla vänner. Firat livet. Kastat kubbpinnar, bouleklot och frisbees (eller heter det discar nu?). Och upptäckt ännu fler vackra pärlor i min omgivning. Precis sånt som jag mår bra av. Och jag har knappt lämnat mitt älskade Valdemarsvik. Vilket sommar!

För ja, vilken sommar vi fick här i Valdemarsvik! Är det bara jag som känner det, eller är det nånting som håller på att hända här? Blåser det inte en förändringarnas vind? Efter den här sommaren känner jag att allt är möjligt. Aldrig tidigare har jag upplevt ett så stort intresse för vår kommun. Så mycket folk, så mycket liv, så många evenemang, så mycket glädje och så mycket positivitet. Jag tror att det här är början på något nytt. Nu gäller det bara att vi hoppar upp på brädan och rider på vågen innan den glider förbi oss.

Mitt finaste minne från 2023 års sommar är dock (faktiskt) inte från Valdemarsvik. Det är från ett annat östgötskt smultronställe, Motala, och kanske sommarens varmaste kväll. Jag stod i en proppfull gammal lokverkstad intill Göta Kanal och svettades som aldrig förr. Bredvid mig stod en kär gammal vän och på scenen framför oss stod Benjamin Ingrosso och levererade en show utöver det vanliga. Men det var inte hans fartfyllda nummer med dans, volym och ljuseffekter som imponerade mest. Det var dom finstämda och välskrivna textraderna. Det var orden som ”vi har allt det vackra framför oss” som fick min kropp att fyllas med livslust och mening. Och ”when You smile, I smile”. För ja han har så rätt. Vi har allt det vackra framför oss och det är bara när vi ler tillsammans som den riktiga glädjen kan uppstå. Det innerliga leendet. Jag tackar Benjamin för den påminnelsen. Tillsammans skapar vi den framtid vi vill ha, tillsammans skapar vi varandras leenden och glädje. Tillsammans är vi Vi.

Tack livet för den här sommaren!
Nu är jag (snart) redo för höst!
Viktor Lenper

Läs även artikeln i vårt format för mera tillgänglighet:
https://etidning.mediatrio.se/p/valdemarsviksbladet/2023-08-24/a/tankar-av-viktor/5427/1054213/42201395