Samlingspunkter har alltid fascinerat mig. I min uppväxt mötte Pernilla Wahlgren någon vid Picadilly Circus. Andra möttes någonstans mellan Dover-Calais och Mauro Scocco väntade på Sarah vid hörnet utanför 7-eleven. När jag bodde i Lettland på 90-talet möttes man vid den gamla Laima-klockan eller nedanför frihetsmonumentet ”Milda” i Riga.
Var ”träffs” man i bynn kan man undra? Utanför Linnéas på Centrum? Hos Malin på Pressbyrån eller kanske vid Tolvens knut?
– ”Se opp vé Tolvens knut” ropade min frus mormors bror när vi skildes åt efter ett kalas ibland gränderna i Gamla stan för tio år sedan. Av hans belåtna min förstod jag att han ropat detta för att jag skulle fråga:
– ”Var ligger det?”
– “Pojk, ä du från bynn å inte vet var Tolvens knut ligger?” Nittiofemåringen såg uppfordrande på mig.
Tydligen var det precis så. Jag hade då bott 20 år i Gamleby utan att veta om denna viktiga plats.
– “Där band farfar Axella när han skulle göra affärer på torget!” Den informationen gjorde mig inte klokare men dock nyfiken.
Axella var alltså en häst och den gamle mannens farfar var troligen född i mitten av 1800-talet.
Detta väckte ett nytt intresse hos mig. Har alltid gillat historia men nu började ett grävande i Gamlebys och Tjustbygdens berättelser som skulle leda fram till mina byvandringar och samlingar några år senare.
Om du går från Gamleby centrum, Västerviksvägen ner mot järnvägsbron, passerar du Preemmacken på höger och det nya vårdcentralsbygget på vänster. Hand i Hands second handbutik i Malmbergska huset och sedan ner för backen,över Gamlebyån och under järnvägsbron. Ett 30-tal meter längs Brogatan och du är framme vid korsningen och krönet på vårt torg med medeltida anor.
Det var den här korsningen som vår gamle släkting syftade på att vi skulle ” se opp” vid.
”Tolven” syftar på handlaren Tolf och knuten var hörnet på det hus som låg nära korsningen.
Detta är troligen en mycket gammal mötesplats där vägarna från Kalmar, Linköping och Söderköping, under den tid då detta var handelsstaden Västervik, strålade samman. Här rullades tunnor med äkta småländskt smör för att lastas på Hansans båtar nere vid kajen som låg i höjd med ”tornhuset”.
Om man vandrade vidare vänster upp mot Linköping tronade den majestätiska medeltidskyrkan på höger sida. Byggnaden i Tjustgranit var 16 meter hög upp till nocken. Kyrkan revs på 1870-talet efter att ha varit en mötesplats under 700 år. Tänk om ”farfar” blickade upp mot den när han band Axella vid Tolvens knut! Jag skänker honom och hästen en tanke och parkerar sedan min Nissan utanför Leifs Järnhandel.
Mattias Holm
