Det var troligen själva viken som en gång gav staden dess namn. Den västra av två vikar, viken väster om Visby eller staden på vikens västra strand. En eller alla tre är den rätta förklaringen. Medeltidsstaden Västervik, dagens Gamleby, omtalad 1275, flyttad första gången 1433 där börjar vår historiska båttur. Jag brukar bjuda på vandringar, idag blir det en båttur på Vika!
På vikens vatten, troligen i höjd med dagens hamn utspelade sig hemska scener år 1612 när en dansk flottstyrka bombarderade Gamla Västervik efter att han lämnat Ny-Västervik i ruiner. Man tog sikte på den lilla stadens oskyddade högsta mål: Den medeltida kyrkan. Kyrkans tak och de åtta pelare som bar upp det störtade in. Det skulle ta 70 år att bygga upp det.
Vi tuffar vidare och passerar den lummiga Gundelholmen. Längst ut står en ek som planterades till minnet av Västerviks 500-årsjubileum 1933. Alla socknar i Tjust planterade en ek som en hyllning till staden. Några av ekarna finns fortfarande kvar däribland den i Törnsfall. Alldeles intill Gundelholmen låg Hammars tegelbruk och tegelbryggan där teglet skeppades ut. Den gamla bryggan är idag ersatt av ett fint trädäck där eleverna på Östra Ringskolan och andra kan njuta av utsikten.
Vi fortsätter förbi Hammarsbadet och passerar Ullevi Ö, den första eller sista ön i viken beroende på vilket håll du kommer från. Här har Gamleby Segelsällskap sin klubbstuga. Många duktiga seglare har börjat sin bana här och varit på läger i den lilla stugan. Själv förlitar jag mig på motorns hästkrafter och kan inte skryta om vare sig meriter eller kunskap i segling, men viken är lika underbar trots det! I det smala sundet avnjuter vi vår avhämtade pizza från Fungi och varm choklad från termosen. Tror inte att alla sjöbjörnar som passerat här genom årens lopp avnjutit något godare.
Snett emot Ullevi Ö ligger en plats som heter Falkhagen. Här inträffade en viktig händelse 1879. Ett fartyg från Tyskland lade till vid den provisoriska pir som anlagts nära järnvägen, Tjustbanan, som var under uppförande. Fartyget var lastat med banans första lokomotiv som levererades just här. Utmed stranden finns ett område med mycket sten som ser ut att vara ditlagd, kan det vara rester av den gamla piren? Vårt nästa stopp blir nära grundet ”Tre bröder”, som för dagen består av fyra stenar! Vilken sensation, de har fått en lillebror! På 90-talet bodde jag några år i Lettland och brukade ofta gå i Rigas gamla stad. Tris brali, hette tre hus som låg sammanbyggda, ”tre bröder” alltså. Det är något med Östersjöregionen och tre bröder helt enkelt.
Vi passerar Jungfruholmen som skarvarna brukar ta död på titt som tätt och på den östra stranden efter Segersgärde kan man gå in i den lilla Dragsviken. Här är det kortaste avståndet till Gudingen. På andra sidan ligger Kuggviken och Rätö brygga. Namnet Draget kommer troligen av att man under lång tid drog sina båtar över den smala landtungan, ca 300 meter för att slippa segla hela vägen runt Gränsö udde. Platsen sägs också vara en omtyckt plats för medeltida smugglare. Sedan Stäkeholm (dagens slottsruin) byggts på 1360-talet förstärkte kungamakten sina möjligheter att ta upp tull av Hansans skepp på väg in i viken. Smugglarna drog sina varor över från Kuggviken som troligen fått sina namn av koggarna, som låg förtöjda där. Koggarna skulle man kunna kalla hansans ”långtradare”. Dessa flatbottnade segelfartyg kunde lasta 80 ton. Från den medeltida handelsstaden Västervik skeppades ofta tunnor med sill och smör ut till Europa samt även hästar och ett och annat bäverskinn. Draget är även platsen för en vision om en framtida kanal, ”Dragets kanal” som skulle öppna för en kortare väg för seglare till Gamleby och mot Loftahammar och vidare norrut. Den skulle troligen förbättra cirkulationen och tillföra friskare vatten till viken och vara hälften så lång som Gränsö kanal!
Tillbaka till vår båttur. Nu är viken lugn som en kvarndamm och vi vänder hemåt och jag skäms nästan för att vi gör vågor på det spegelblanka vattnet.
Mattias Holm
Text och foto
