När man som jag intresserar sig för Gamlebys historia bekantar man sig med olika namn såsom kung Magnus Ladulås, köpman Henric Cornelius eller medeltida storägaren Sjunde Ragvaldsson. Sedan kommer man till personer utan efternamn som Gunnar som år 1303 får en gård i gamla Västervik av domprosten Vidmund i Linköping, för att han skadats i strid mot karelerna. Troligen en modig man som vågat slåss mot det fruktade plundrarfolket som ofta härjade längs våra kuster och vikar. Vad Gunnar hette mer än just Gunnar låter oss historien inte få kunskap om. Däremot får vi ett vittnesbörd om givmildhet och empati under ”mörka medeltiden”.
Sjöfararen Karl från Västervik eller ”Karolus de Westervich” var samtida med Gunnar. Hans namn dyker upp i Hansa-staden Rostocks arkiv. År1315 beslagtar staden den gode Karls fartyg i tron att han ägnar sig åt sjöröveri! Karl, eller vi kallar honom Kalle, bestrider denna anklagelse å det bestämdaste och kräver ersättning för förlorat skepp och last. Han fick vänta i två hela år, till den 29 augusti 1317, då ersättningen betalades ut. Om Kalle sparade kvittot förtäljer inte historien men det finns däremot sparat i stadens arkiv. Man undrar vad som sved mest i Kalles hjärta, att bli av med last eller kallad för sjörövare? Troligen visste inte Kalle att han blivit kränkt och fick säkert inte någon ersättning för det heller.
På Kalles tid var staden Westervich våra dagars Gamleby. Det skulle dröja nästan 120 år innan staden flyttades. Kalle gick säkert till Sankta Gertruds kyrka, säkert som amen i kyrkan. Kyrkan som idag är en ruin på skolgården är omnämnd i skrift redan 1275. Tänk om vår hjälte Gunnar och Kalle kände varandra? De kanske satt och viskade på kyrkbänken under bästa högmässotid. Folk i staden kanske skickade med Kalle en lista på saker man kunde köpa på kontinenten eller byta mot en tunna smör eller strömming. Det var just smöret och strömmingen som var svensk exports hårdvaluta under Hansaepoken så nog hade Kalle rullat en och annan tunna längs gamla Västerviks kavelbroar eller trätrottoarer. Det låg nog förväntan i luften när Kalles fartyg siktades på viken efter resorna på havet. Hade han hittat den goda tyska korven eller fått tag i saffran? Någon kanske hade beställt en bägare eller skål i keramik, kanske just den som arkeologerna hittade skärvorna efter på Storgatan i våras?
Om vi lämnar medeltiden och hoppar fram till 1900-talet så dyker det upp två andra Kalle runt torget. Kalle Teckling som sålde varmkorv i en liten kiosk på torget och Kemi-Kalle som drev kemikalieaffär på Loftagatan. Jag har alltid roats av uttalet ”keemi”med betoning på första stavelsen och inte som brukligt är, på den sista, som i ordet kemi! Men närkingar som jag ska nog inte ge mig in i att skratta åt andras uttal! Om dessa farbröder finns många historier och jag har flera gånger hört gubbarna på centrum säga ” Det skulle bli en öövewaskning , som Kemi-Kalle sa” följt av ett gapskratt!
Vi hinner med två nutida Kalle också.
Gamlebys mest exotiska Kalle torde ändå vara Khalid som startade pizzeria Fungi och har bakat 10.000-tals pizzor åt oss Gamlebybor. Med sin arabiska bakgrund är han ändå ”Kalle” med hela Gamleby.
Till sist: Kalle H, född i Småland, uppväxt i Chile. Honom möter jag nästan varje dag på Storgatan, under järnvägsbron eller längs Hagagatan. Förmodligen Gamlebys gladaste Kalle!
Mattias Holm
PS. Tänk på sjöfararen Kalle så här i julklappstider: Spara kvittot! DS.
