50 år har gått sedan Åtvidabergs FF senast spelade hem det allsvenska guldet. I matchen mot Falkenbergs FF den 9 september hade stora delar av framgångslaget från fornstora dagar åter kommit till Kopparvallen för att firas. ”Nostalgi. Jag kan inte sammanfatta det på något annat sätt, Kopparvallen var mitt andra hem under två, tre år”, sa Ralf Edström som var en av stjärnorna som åter hade kommit till Åtvidaberg.

891 personer hade kommit till Kopparvallen – bäst för säsongen – denna varma höstdag för att se dagens hjältar ta emot Falkenbergs FF, och samtidigt få en tillbakablick till fornstora dagar när stora delar av framgångslaget från 70-talet återförenade.

Strax före halvtidspaus letade jag mig ner mot planen för att se om vi kunde få en kort pratstund med någon av hjältarna. Jag hittade dem alla. De pratade och skrattade. Och sen blev det jubel. ÅFF gjorde 1-0. När firandet lagts sig frågar jag Ralf Edström om jag kan få ställa ett par frågor. Han svarar med värme att jag såklart får det: Hur är det att vara tillbaks på Kopparvallen?

– Det är nostalgi. Kopparvallen var mitt andra hem i två, tre år och Åtvidaberg har betytt mycket för mig.

Och nu gjorde de 1-0, hur var den känslan?

– Jag råkade såklart titta ner precis när de gjorde mål, skrattar Ralf. Men det är en härlig känsla. Jag hoppas de vinner. Vi ska också utse matchens lirare, det är svårt men Adrian Pettersson ligger bra till än så länge.

Domaren blåser av och min korta pratstund med en sann fotbollslegend är över. Nu ska de gå in på planen för att ta emot folkets jubel och också avgöra vem som har bäst bollkänsla idag. Närmast mitten vinner. Ralf låg länge bra till men tillslut, efter lite tur, går Kent Karlsson segrande ur den matchen.

Falkenberg kvitterar med fem minuter kvar. Matchens lirare blir Adrian Pettersson. Men kvällens segrare var alla vi som var där och fick uppleva (eller återuppleva) gamla minnen med ett gäng härliga fotbollslegender.

Text: Robin Almqvist
Foto: Thomas Ekh