Tänk dig att du befinner dig på en båt ute på havet. Under däck lurar en massa monster och de har gjort en överenskommelse med dig: Så länge du låter båten driva planlöst omkring så håller de sig under däck. Ett tag känns det rätt okej, du driver runt och låter det bara vara så.

Men så ser du andra båtar som är på väg in mot land och du kommer ihåg att du ju också gjort planer och har en massa ställen du vill besöka. Så du tar mod till dig och börjar styra båten mot land. I samma ögonblick är monstren där med sina vassa klor och skarpa tänder och de hotar att de ska slita dig i stycken. Självklart blir du väldigt rädd och går genast med på att åter låta båten driva planlöst.

De här monstren har funnits med dig hela livet, men de kan egentligen inte skada dig – bara skrämma dig. Om du visste att det var så, vad skulle du behöva göra i stället? Just det, med stadig hand fortsätta styra båten dit du vill.

På precis samma sätt försöker våra egna monster, det vill säga våra obehagliga känslor som till exempel rädsla, styra oss och får oss ofta att låta bli sådant vi egentligen skulle vilja göra. Det kan gälla allt från att byta jobb, ta första steget i en relation, resa eller något annat som är viktigt för oss.
Men vi kan träna upp vår förmåga att umgås med obehag på ett sätt som gör att det inte påverkar våra val av beteende i lika stor utsträckning!

Ett sätt att underlätta den processen är att bli sin egen vän. Det kan låta hur flummigt som helst, men faktum är att precis samma saker händer i kroppen när vi går runt och skäller på oss själva i som när någon annan skäller på oss. Vi har ständigt en inre pågående monolog, men vi kan vara rätt så omedveten den. I svåra situationer lägger vi ofta på ytterligare ett lager av lidande genom att skuldbelägga oss själva och det ökar stresspåslaget i våra kroppar, vilket gör att blodet dirigeras till de centrala delarna av hjärnan, reptilhjärnan, och vi förbereds för kamp eller flykt. Det är i dessa lägen vi ibland säger sådant vi senare önskar att vi inte sagt!

Att ta ett utifrånperspektiv och se på sig själv som man skulle se på sin allra bästa vän i samma situation, kan vara väldigt hjälpsamt. Det kan möjliggöra klokare val eftersom blodflödet till frontalloberna i hjärnan är gott, det är nämligen där vi har vårt konsekvenstänk.

Fjärde nystartstillfället innefattade övningar i acceptans och självmedkänsla. Reflektionerna i gruppen var många den här kvällen. Det man framför allt tog med sig var att försöka vara lite snällare mot sig själv och ta en paus vid tillfällen där det är lätt att bli reaktiv.

Så ett par tips från coach Cecilia: För att ha bästa möjliga tillgång till dina resurser, försök att vara vänlig mot dig själv. De gånger du inte lyckas och märker att reptilhjärnan dragit i gång: Var tyst tills du hittat ett sätt att dirigera om blodet till frontalloberna igen och du kan göra klokare val!
Om du vill hänga med kan du som vanligt hitta material på Livspraktiken.se under rubriken privatpersoner.