Odla? Ja det är klart jag vill odla. Människan sa att det viktigaste när man odlar är att man sätter ner sådant man gillar. Det börjar ju bli säsong för det också, det där odlandet så jag har tagit mig friheten att norpa en av Människans odlingslådor. Varför lådan heter så behöver jag väl inte gå in på, ni fattar.
Jag delade in lådan i fyra lika delar. I en tänkte jag ha lax och en skulle innehålla räkor. I en skulle jag plocka ner mina favoritmänniskor i och slutligen i nummer fyra, där skulle jag ha Sören och Signe.
Jag lyckades öppna frysen, det går om man liksom sticker under ena frambenet så långt upp som till armhålan och sedan gör ett litet knyck. Då öppnar sig dörren så himla bra. Lite bökigt är det ju förstås med allt man ska ha på sig. Olle, vantar och mössa det är ju svinkallt i en frys. Jag tyckte i alla fall att det var perfekt att både lax och räkor var frysta för det skulle gå mycket lättare att peta ner dem i de hål jag gjort på deras små odlingsbäddar. Jag tror det heter bäddar för att det som odlas blir så sömnigt av att växa så de måste vila sig emellan åt. När jag petat ner två rader lax och två rader med räkor dök Sören upp. Han bara glodde på mig och undrade vad sjutton jag höll på med. ”Ja vadå”, sa jag. ”Jag odlar sådant jag gillar, det har Människan sagt att man ska.” Sören började skratta och undrade om Människan inte sagt att man sätter små frön som sedan gror och blir något fint eller eventuellt petar man ner några knölar. Jag muttrade lite att knölen skulle komma i jord när jag skulle odla honom … jag tror inte att han hörde. Jag fick sedan en lektion i allt om fröer, groningstid, sådd, gallring, bevattning, skörd och en himla massa annat som jag glömt. När Sören äntligen slutade prata hade det gått en lång stund och både laxen och räkorna hade tinat. Lite jordigt var det men vad gör det. Smaken var suverän! Blomgren äger på att odla.
Jag måste berätta något hemskt också. På vår tomt finns det monster! Jo det är faktiskt sant. Riktiga monster som har bökat upp gräsmattan. Där är så stora fåror att Sören dillade om att man kunde odla potatis. Okej, potatischips kan jag kanske tänka mig. Nå, de där som bökat är svin, riktigt vilda ena som fått det passande namnet vildsvin.
De är minsann inte rädda av sig utan spatserar runt i hela Gryt och förargar. Kanske borde det vara odlingsförbud på dem, de är nog tillräckligt många redan. Lite fint är det att titta på dem ändå … om man sitter inne i fönstret med rutan stängd och gardinen halvt fördragen. Jag är lite orolig för sådana där stora som har fyra ben.
Sören var förresten ute en kväll och skrämde en annan fyrbent så den skrek i högan sky och människorna här sprang ut för att titta. Det var något som kallades rovdjur tror jag och den var vit i rumpan och stampade åt Sören som försökte jaga bort den. Han är cool min bror.
Nu har jag inte tid att skriva mer den här gången.
Jag ska skynda ner till Hanna i Handelsträdgården och kolla om hon har några räk- och laxfrön.
Mors och odla lugnt!
/Blomgren
Blomgrens tankar nedskrivna och foto av Mimmi Malmström
