Många områden i Sverige har det gemensamt att man har olika begivenheter i form av konst-, kultur eller matrundor på våren eller skördefester på hösten. Det är inget nytt men det känns som de ökar i antal. Landsbygdens aktörer och producenter sätts på kartan och det är bara att ta bilen, cykeln eller fötterna och bege sig ut. Jag gillar namnet Smaka på Tjust. Det är en uppmaning att smaka och se! Har du inte smakat vet du inte. Min pappa växte upp i ett enkelt stenarbetarhem i Västergötland på 30-talet. En gång blev han av en klasskompis hembjuden på kalas till ett ”finare” hem. Inför kalaset förberedde min farmor honom med orden: Om du blir bjuden på något som kallas Te så ska du inte ha det för det tycker du inte om!
Tänk vilken skandal det hade kunnat bli i bygden om pöjken hade spottat ut det lyxiga, för honom okända, teet! Jag ser det hela inom mig som i en svartvit film med Thor Modén eller valfri skådis skrikandes: Va gör du pöjk? Ska han spotta ut vårt fina Earl Grey, vet hut slyngel!
Nu avlöpte det hela tämligen lugnt och fridfullt då min far var lydig och följde sin moders råd och därmed gick miste om att själv få smaka och se vad han tyckte. Det hela har blivit ett ordstäv i familjen som min far ofta skrattade gott åt.
Passa på att smaka på allt som Tjust har att erbjuda under hösten. Vi har en lång historia av att vara en välsmakande bygd. I Gamleby fanns under tidig medeltid en kungsgård vid namn Åby. Exakt var den låg vet vi inte. Kanske var det belägen där dagens Åby herrgård, där bibliotek och fritidsgård idag är inhysta? Hursomhelst vittnar kungsgården om att här lät sig kungligheterna väl smaka av allt som åkrar, kålgårdar, ladugårdar och vattnet hade att erbjuda. En kungsgård skulle leverera de bästa råvaror till kungen och hans hov. Åby kungsgård omnämns 1275 i det välkända donationsbrevet från Magnus Ladulås där staden Västervik omnämns för första gången i skrift.
På den tiden levde hovet och kungen ett kringflackande liv. Stockholm var inte den enda hemadressen utan man bodde på kungsgårdar och de få borgar som fanns. Gamla Västerviks grannstad Söderköping var en av kungens favoritplatser där hans drottning Helvig kröntes 1281.
I staden fanns en betydande kyrka och en kvarn, precis som i Gamla Västervik.
På 1360-talet byggs Stegeholms fästning vid inloppet till Gamlebyviken och många adelsfamiljer lockas till trakten. Riksdrotsen Bo Jonsson Grip ägde många stora gårdar och var även häradshövding över Tjust häradsrätt. Vi kan använda vår fantasi och tänka oss att det hölls många stora fester med läckerheter från trakten. Att det bedrevs en betydande handel med städer som Rostock och Danzig vittnar hansastädernas arkiv om. Det skeppades bland annat ut smör, strömming, hästar och bäverskinn från hamnen nära dagens Gamleby torg! Tyskarna fick verkligen smaka på Tjust redan för 700 år sedan. Fartygen ägdes och seglades oftast av bönderna själva och varorna kom från många gårdar runt gamla Västervik. Den lilla staden producerade inte så mycket själv utan var mest en handelsplats och hamn. Den lockade dock till sig många tyska köpmän som blev hemmastadda.
Det finns ett gammalt uttryck från bibeln om ”ett land som flyter av mjölk och honung”. Det är ett vackert bildspråk även om Tage Danielsson skämtsamt undrade ”vem vill klafsa runt i en sådan sörja?” Tanken är ju att finns det mjölk finns det kor. Finns det kor finns det bete. Finns det bete finns det bördig mark. Om det finns honung finns det bin. Finns det bin finns det fruktträd och så vidare. I vår bygd finns det både ”mjölk och honung” som produceras av en mängd drivna och uthålliga människor. Utan deras arbete hade vi inte en levande landsbygd. Idag är ju alla makthavare rörande överens om att vår självhushållning behöver öka. Tänk om vi kunde ha ett eget mejeri i Gamleby. Det har vi ju haft en gång. Finns det kor finns det mjölk! Vad hindrar att osten i framtiden ystas i Gamleby? En gång i tiden hade vi en egen fruktindustri. Vad hindrar att det börjar saftas och syltas i större skala igen? Modellen är densamma som på medeltiden. Gamleby är den lilla staden omgiven av en producerande landsbygd. Varför inte?
Smaka och se att vår bygd är god!
Mattias Holm
