Kära läsare, tillåt mig att ta med dig på en liten julspaning! Jag vet inte hur många eller vilka TV-kanaler du har men två av mina har kommit på den smått halvgalna idén att sända ohejdat många kanadensiska julfilmer. Därtill ska sägas att de börjar redan i slutet av oktober, ungefär samtidigt som tomtearmén dyker upp. Jag tänker på de meterhöga tomtarna som står uppställda som en armé i många varuhus i god tid före jul. Lite tidigt kanske? Tillbaka till julfilmens värld. Om man vill kan man dras in i en värld av överdekorerade nordamerikanska hem med girlanger, julgranar och strumpor över spisen ackompanjerad av en salig bjällerklang. Det är en gullig och romantisk värld där man inte behöver fundera över om trädgårdsmästaren är mördaren. Tvärtom är det en ganska harmlös värld långt borta från ”Midsomer”. Den gemensamma nämnaren i filmerna är hemmet, att komma hem! Man kan få för sig att alla amerikaner hur stora och världsvana de än är kommer från ett litet sockersött samhälle där alla går omkring i stickade tröjor och ser lika lyckliga ut som ett barnkalas.
Är inte det själva grejen med julen, att komma hem? Jesus kom till jorden, de tre vise männen hittade hela vägen till krubban och Karl- Bertil Jonsson återvände hem som hjälte på självaste julafton. Den gamle boxningsvärldsmästaren Ingemar Johansson gjorde en cover på Bing Crosbys White Christmas där han sjöng att ”Jag drömmer om en jul hemma”.
En av de ingefärsdoftande filmerna handlar om en liten järnhandel. Huvudrollsinnehavaren är helt begeistrad över att flickvännen bor i en liten stad där det finns en liten mysig järnhandel på torget. Jag delar den fascinationen, lokala butiker som inte ser ut som alla urtråkiga shoppinglådor med samma utbud och samma färgsättning från Ystad till Haparanda. Nej, när jag handlar vill jag “komma hem”, veta vem jag handlar av och helst av någon som faktiskt vet något om det man säljer. Ibland förfaller även jag till att fördriva min tid i de fyrkantiga shoppingtemplen, men jag föredrar det lilla och unika.
Kan det vara så att vi alla i juletid går och längtar hem? ”Hem” kanske är en känsla, en längtan eller ett minne efter något eller någon vi tycker om? Det kan vara mammas julköttbullar, mormors julkola, din egen knäck eller bara själva julfriden. När jag växte upp satt Arne Weise i sin fåtölj i TV och tände ljus. Min pappa satt i sin Bruno Mathsson fåtölj och läste julevangeliet. Själv satt jag och mina bröder och väntade på julklapparna. Bland det finaste man kunde få i julklapp på den tiden var ett Märklintåg, modelljärnväg alltså. Jag hade en kompis som hade byggt en hel liten Märklinstad, med gator, hus och parker, där tåget susade genom. När jag går upp på Garpedansberget och blickar ut över byn infinner sig ofta den där Märklinkänslan. Gamleby ser uppifrån ut som en liten miniatyrstad där tåget susar förbi och där det finns en unik järnhandel på det trekantiga torget. Jag kanske inte avslöjat vad jag tycker om de gulliga julfilmerna? Som svensk gillar jag nog julfirande med måtta. Fast girlanger och jultröjor är jag svag för. Hur många julfilmer kan jag då rekommendera att du ser före jul? Fråga Socialstyrelsen, kanske 6-8?
Önskar dig en fröjdefull jul ”hemma”!
Mattias Holm
