Egentligen är det väl minst del 5338, men det är andra gången jag delar det med er. För jag har ju tidigare skrivit om de två separata universum som män och kvinnor tycks befinna sig i, men min fascination har inte dämpats varför jag nu återkommer till ämnet.

Vid det här laget har jag lovat mig själv minst hundra gånger att jag ska ta för givet att min man och jag konstant ser saker ur helt olika perspektiv, så när vi kommunicerar kan jag helt enkelt utgå från att vi misstolkar och missförstår varandra snarare än att vi inte gör det.

Min man verkar konstant ha någon slags praktisk inramning på allt han tänker och säger, medan min är mer estetisk och emotionell. Väldigt passande egentligen eftersom saker behöver vara praktiska och fungera men vi också mår bra av att det ser trevligt ut och att det känns bra – vi kompletterar varandra helt enkelt!

Exempelvis så tyckte min man att vi absolut behövde göra något åt ojämnheterna i vår gräsmatta i somras. Själv hade jag en hel del saker som stod högre upp på prioriteringslistan så jag sa att det kunde han absolut göra, men att han kanske inte kunde räkna med så stor insats av mig på den fronten i år.

Sagt och gjort. Mannen beställde jord och när lasset kommer ser jag honom köra skottkärra efter skottkärra till nämnda gräsmatta där han sedan sliter med jordfräs och stenar för att snygga till.

Det lustiga var att de allra största ojämnheterna på tomten lämnades orörda.

Jag lät saken bero eftersom jag förstod att han förstås hade en plan, dessutom hade jag ju avsagt mig delaktigheten i projektet. Men när han sedan presenterade resultatet och ville åtnjuta sin frus beundran kände jag ändå att jag inte kunde låta bli att fråga: Så du är helt klar nu? Absolut! svarar mannen stolt. Så de där allra största groparna där borta får alltså vara kvar? undrar jag och försökte göra mitt bästa för att inte låta kritisk eftersom han lagt ner ett jättejobb, och jag själv tacksamt kunnat göra annat under tiden.

De där groparna går jättebra att köra gräsklipparen genom, så de behöver inte fyllas igen! deklarerar han hur självklart som helst, och då förstår jag att det har hänt igen. Vi har pratat om helt olika saker och inte haft en aning om vad den andre menar med ”fylla igen och snygga till i trädgården”. Han, praktikern, för att det ska gå lättare att klippa gräset och jag, esteten, för att det ska se snyggt och trevligt ut.

Det får mig någonstans att tänka på skepp som passerar varandra i mörkret. Man vet att de finns där, men konturerna är otydliga. Eller brännbollen man missade med det runda slagträet. Så nära, men ändå så långt ifrån.

Därför gott folk; ha tålamod med varandra! Känner du dig missförstådd så är det säkert så. Men det behöver inte nödvändigtvis bero på illvilja, utan att personen du talar med helt enkelt besitter perspektivet från planeten Mars.

Ta väl hand om dig!